Hjärtat i halsen.
Det var en dag i veckan. Det blev inte som tänkt, men det blev bra.
Hittar mig ett ledigt säte och slår mig ner.
Bussen framför, som jag egentligen skulle åkt med, vägrade starta.
Den står lite i vägen.
Och så ska färden börja. Då hörs chaufförens röst i högtalarna:
"Det är trångt på höger sida! Det skulle vara snällt om ni vill hjälpa mig lite.
Så om alla på högersidan lutar sig in mot mitten, så kommer det hela att gå lite lättare."
Det blir tyst på bussen. Vi tittar på varandra. Skruvar oss lite.
Han fortsätter
"Nej, jag bara skojar med er! Men jag vill önska er en trevlig resa med mig in till Nisse-Terminalen."
Alla ler. Jag ler.
Stoppar in luren i örat igen och lyssnar på musiken.
Tänker att jag gillar honom.
Att jag vill traska fram till honom. Le mot hans rödskäggiga ansikte.
Sträcka fram handen och ge honom den biten av mitt hjärta som han just tog.
Centimeterstor och blodig.
Uppmana honom att ta den. Ta vara på den.
Alltid bära den med sig.
Kanske äta upp den?
Men nej. Det vore ju en dum sak att göra.
För bussgolvet var slaskigt, äckligt och lite halt. Och jag hade ingen servett att torka av handen med.
Jag hade ju kunnat ramla. Och min vita skjorta riskerade att bli blodfläckig.
Fan.
Hittar mig ett ledigt säte och slår mig ner.
Bussen framför, som jag egentligen skulle åkt med, vägrade starta.
Den står lite i vägen.
Och så ska färden börja. Då hörs chaufförens röst i högtalarna:
"Det är trångt på höger sida! Det skulle vara snällt om ni vill hjälpa mig lite.
Så om alla på högersidan lutar sig in mot mitten, så kommer det hela att gå lite lättare."
Det blir tyst på bussen. Vi tittar på varandra. Skruvar oss lite.
Han fortsätter
"Nej, jag bara skojar med er! Men jag vill önska er en trevlig resa med mig in till Nisse-Terminalen."
Alla ler. Jag ler.
Stoppar in luren i örat igen och lyssnar på musiken.
Tänker att jag gillar honom.
Att jag vill traska fram till honom. Le mot hans rödskäggiga ansikte.
Sträcka fram handen och ge honom den biten av mitt hjärta som han just tog.
Centimeterstor och blodig.
Uppmana honom att ta den. Ta vara på den.
Alltid bära den med sig.
Kanske äta upp den?
Men nej. Det vore ju en dum sak att göra.
För bussgolvet var slaskigt, äckligt och lite halt. Och jag hade ingen servett att torka av handen med.
Jag hade ju kunnat ramla. Och min vita skjorta riskerade att bli blodfläckig.
Fan.
Kommentarer
Postat av: Teresa
Sicken go busscahför! Lät han som en Norrlänning? För i så fall så har jag oxå stött på honom. När Dennis tog bussen (vilket inte sker så ofta ;o)in till Nisse-terminalen strax innan jul så hör han busschafören i högtalarna; "- Ja nu närmar vi oss Nils-Erikssons platsen och jag hoppas att ni har haft en angenäm resa. Men innan jag släpper av er så har jag ett viktigt meddelande. - NI ÄR ALLA VÄRDEFULLA och med det vill jag önska er en riktigt bra dag".
Han gjorde ju allas dag kan jag tänka mig =)
Kram på dig
// Teresa
Postat av: Denise
Han hade nån dialekt ja. Kanske norrländsk, kommer inte ihåg. Men dialekt var det. Måste ju vara samma snubbe.
Han borde ju få dagens ros eller nåt. Jag älskar honom.
Trackback
