I can't afford a cow.

Jag förklarade min ilska för min dagbok igår kväll. Gjorde klart för den att jag verkligen var skitförbannad.
På Denise. Dumjäveln.
Jag sa det till sängen, lakanen, kuddarna och täcket också.
För det blir bättre om man pratar om saker, har jag lärt mig.
Jag somnade arg men bestämd. All skit skulle sovas bort.
Dumjäveln skulle sovas bort.
Jag låg på sidan när klockorna ringde. Öppnade ögonen försiktigt och tittade bort mot garderoberna.
Tog två djupa andetag. Kände efter. Två till.
Ja, det var nya möjligheter jag inandades. En hel bunt av dem.
Jag lyckades. Borta. Långt borta, hoppas jag.
En lugn morgon. Ingen stress alls.
Det var den trevliga busschauffören på Lila som körde mig till Järntorget. Bara det.
Studs i stegen när jag hoppade av. Jag log mot folk när jag gick.
Jag har lett mot folk hela dagen. Nästan.
Gjort saker som jag borde gjort för längesedan. Och det kändes bra.
Borta. För alltid.
Fräscht.
Glad, lycklig och lättad. Taggad.
Jag ska pussa dagboken. Krama sängen, lakanet, kuddarna och täcket. Som tack.