I can't afford a cow.

Lampan blir grön och dörrarna öppnas. Jag går på, stämplar, sätter mig.
Som alltid. Varje dag. Jag vet hur man gör.
Och idag skakar jag när jag skriver.
För mina armar är trötta, de har jobbat. Slagits.
Och jag är lugn. För jäveln har blivit golvad.
Jag golvade den.
Så lugn, och lite kluven. Men ändå tom.
För som vanligt vet jag ingenting.
Men jag orkar inte bry mig. Inte på riktigt.
Det är bra nu, just nu.
Jag vet att jag lever, för det händer. Allt händer.
Jag finns och det gör inte ont.