Han gjorde inte som solen.

Imorse stod han där igen,
med cykeln.

Han var inte lika mycket Alexander Skarsgård.
Men mitt hjärta slog extra hårt och snabbt ändå.
Och vi vågade inte riktigt
titta på varandra.
Men i ögonvrån snappade jag upp
att han inte strålade som då.
Jag hoppas att han inte har blivit sjuk
av det mörkblå och kalla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0